Lisa Jeannin och Rolf Schuurmans
Berättaren väver Berättelser
Höglundaskolan, Jordbro 2013
Blandteknik
Höglundaskolans ljusa och öppna arketiktur bjuder in. Direkt innanför entrédörrarna öppnar sig rummet till ett torg som också kan förvandlas till en scen. Dagtid är torget möblerat med bord och stolar och fungerar som matsal. En stor ekklädd trappa i fonden kan lätt omvandlas till sittplatser om torget skulle göras om till en scen.
En övervåning löper runt hela byggnaden och starka färg-accenter i grönt lyser upp den i övrigt neutrala inredningen. Skolan är förhållandevis tyst. Här går alla utan skor, vilket minskar onödigt hög ljudvolym och skapar arbetsro. Ovanför torget, i taket, hänger en stor grön spindel. Stora ögon tittar nyfiket och koncentrerat. Spindelnss framben bildar händer som väver ihop en tråd.
Denna spindel och 18 andra bilder som är utplacerade på skolans väggar är utsmyckningar av konstnärerna Lisa Jeannin och Rolf Schuurmans. I en rad workshops tillsammans med elever på skolan lades grunden till den gestaltning som nu finns på plats. Temat var "berättelsen" och eleverna fick tillgång till ett antal utrangerade böcker som bland annat handlade om natur. Eleverna fick förhålla sig fritt till böckerna och runt om i skolan kan man se resultatet. På konsthallen i Haninge fick barn i en utställning kallad Connecting the Dots , binda ihop punkter med varandra och på det sättet skapa figurer. Träna sin spatiala förmåga. Hur urskilja figurer ur ett myller av tusentals prickar? Barn kan och resultatet kan beskådas på skolan i form av lysande bilder på fantasidjur och abstrakta former. Barnens figurer är ibland infogade i landskapet , där perspektivet är barnets. Vi ser lingonriset ur en myras perspektiv. Allt blir stort, förunderligt och spännande. I bildernas landskap träffar vi även en mystisk flicka, en riddare och en trollkarl. Flickan, med en cape om axlarna, vandrar tyst. Riddaren med sköldpaddans skal som sin sköld och trollkarlen med sin höga svarta hatt, trixar , visar och bjuder in. Till vad? Till berättelsernas fantastiska värld, såklart.
Världen är full av berättelser, ett ständigt pågående flöde. Berättelser som måste berättas om och om igen, på det sätt som vi har gjort i tusentals år för att lära och förstå vår historia och samtid. Förr i tiden var den muntliga berättelsen det enda sättet att få kunskap om vår omvärld. I dag är det en möjlighet bland många, men fortfarande är berättelsen lika viktig. Höglundaskolan är ett bra exempel på det. Bland elever och personal talas 130 olika språk. Vilken rikedom och vilka berättelser kan inte det leda till? men det är inte en entydig värld som alla dessa berättelser ger upphov till , utan tvärt om. Hur ska en konstnär och vi andra förhålla sig till allt detta? Jo, genom att vara öppna och lyssnande till den som vill ge och vara beredd att ta emot. Din berättelse blir också min och tillsammans skapar vi en ny gemensam. Bilderna på skolans väggar visar det. De är fyllda av kreativt arbete; penslar, härligt kladdig röd färg på en boksida, symboler, textfragment, målade händer, handavtryck i böcker- den skapande handen.
Handens intelligens.
Att ge en skola en konstnärlig gestaltning har betydelse av flera skäl. Dels visar det vilken vikt samhället lägger på skolans funktion som en lärande och kunskapsbärande instutition men den verkar också inspirerande för de som vistas därdagligen. Lisa Jeannins och Rolf Schuurmans konst är fantasiskapande och bärare av komplexa frågor om vår existens. Något som samtidens konst delar med skolan. Deras gestaltning tillsammans med eleverna på Höglundaskolan kan fungera under många år som glädjespridare och uppslagsgivare till nya berättelser, som kan ta ny form i tex en scenisk historia på torgets mitt i skolan. Berättelserna tar aldrig slut och konsten är inte statisk. Den omtolkas av de som ser och reflekterar kring den och har därför aldrig något slut. Om den brukas med omsorg kommer den att kunna leva med många framtida generationer och ge upphov till nya betydelsebärande och viktiga historier, väl värda att uppmärksammas.
Helen Karlsson, konstvetare och konstpedagog
Frågor till Lisa Jeannin och Rolf Schuurmans
Varför behövs det konst i det offentliga rummet?
Konst behövs i det offentliga rummet för att folk ska få veta att det finns konst . Att det är någonting som man själv kan ägna sig åt om man skulle vilja. Det kan vara första gången man kommer i kontakt med konst som barn. Om man inte går på museer med sina föräldrar, så är det viktigt att man får se konst i andra miljöer. Konst har en förmåga att att stimulera hjärnaktivitet, känsloliv och välbefinnande. Den kan både ställa frågor och ge svar, särskillt när det gäller erfarenheter som man inte kan sätta ord på. Mycket konst opererar på flera olika medvetandenivåer som kan kontakta det undermedvetna, vilket gör att man kan få tag i information som man kanske inte med ord kan formulera, men som man likväl förstår. Det är av betydelse att konstens viktiga och mångfacetterade språk eller sätt att kommunicera också finns representerat i samhället.
Vad är den största utmaningen med att göra offentlig konst?
Det är alla säkerhetsaspekter! Man måste ta hänsyn till mycket mer praktiska saker än om man visar konst i museer eller gallerier. Annars så tänker vi nog inte så uppdelat när vi gör konst till offentlig miljö eller andra sammanhang. Vi gör vår grej oavsett.
Foto: Anna Ekman
Tack till eleverna på Jordbroskolan, Anna Ekman och http://www.bureaudenkbaar.com/
dvs Alexandra Crouwers som hjälpte oss att göra i ordning filer för tryck.
